Thus, when labor itself acts as the general quasi-objective means of mediating products, this constitutes a general quasi-objective measure of wealth which is independent of […] overt social ties and contexts. This measure, according to Marx, is the socially necessary expenditure of human labor time. This time, as we shall see, is a determinate, “abstract” form of time.

Det vill säga, varuformen innebär en abstraktion från varornas särskilda natur. Produktionen innebär en abstraktion från den konkreta arbetstiden till en abstrakt tid. Denna abstraktion är av nödvändighet kvantitativ.

Marx analyserar på samhällsnivå: arbetstiden som mäter värde är inte individuell arbetstid, utan samhälleligt nödvändig. Tiden som nedläggs på en enskild produkt förmedlas på ett samhälleligt allmänt sätt, transformed into an average that determiness the magnitude of the value of the product. ’Samhälleligt nödvändig arbetstid’ uttrycker en allmän tidslig norm som alla måste förhålla sig till. It is the temporal dimension of the abstract domination that characterizes the structures of alienated social relations in capitalism. The social totality constituted by labor as an objective general mediation has a temporal character, wherein time becomes necessity.

Skillnaden mellan värde och materiell rikedom.

[…]

Vad för sorts tid har vi att göra med när vi talar om samhälleligt nödvändig arbetstid? Postone skiljer i huvudsak på tid som beroende och oberoende variabel.

Vi kan tala om en sorts tid som är en funktion av händelser: tiden det tar att säga Fader vår; alla naturliga eller mänskliga rytmer. Innan kapitalismen var detta den dominerande tidsformen. Det är en konkret tid. Den existerar inte oberoende av händelser, hence, it could be determined qualitatively, as good or bad, sacred or profane (p201).

Concrete time is broader category than is cyclical time, for there are linear conceptions of time which are essentially concrete, such as the Jewish notion of history, defined by the Exodus, the Exile, and the coming of the Messiah, or the Christian conception of terms of the Fall, the Crucifixion, and the Second Coming. Concrete time is characterized less by its direction than the fact that it is a dependent variable. In the traditional Jewish and Christian notions of history, for example, the events mentioned do not occur within time, but structure and determine it. (201)

Konkret tid bygger ofta på olikvärdiga timmar. Such a form of time reckoning seems to be related to modes of social life strongly dominated by agrarian, “natural” rhythms of life and work that depend on the cycles of the seasons and of day and night. A relationship exists between the measure of time and the sort of time involved. The fact that the time unit is not constant, but itself varies, indicates that this form of time is a dependent variable, a function of events, occurrences, or actions.

Abstrakt tid, däremot, är tom och likvärdig. Den existerar oberoende av händelser. Den blev increasingly dominant in Western Europé between the fourteenth and seventeenth centuries, [and] was expressed most emphatically in Newton’s formulation of “absolute, true and mathematical time [which] flows equably without relation to anything external.” (p202) Den abstrakta tiden är en oberoende variable: den utgör det ramverk inom vilket händelser sker, men definieras inte av dem. Den delas (eller kan delas) i likvärdiga, icke-kvalitativa enheter.

Den abstrakta tiden är historiskt unik för Västeuropa. Hur kunde den uppstå? The origins of abstract time should be sought in the prehistory of capitalism, in the late Middle Ages. It can be related to a determinate, structured form of social practice that entailed a transformation of time’s social significance in some spheres of European society in the fourteenth century and, by the end of the seventeenth century, was well on its way to becoming socially hegemonic. More specifically, the historical origins of the conception of abstract time should be seen in terms of the constitution of the social reality of such time with the spread of the commodity-determined form of social relations. (p202)

[om kyrkliga timmar] This mode of time reckoning was transformed dramatically in the course of the fourteenth century: according to Gustav Bilfinger, modern, or constant hours began to appear in European literature in the first half of that century and, by the beginning of the fifteenth century, generally had displaced the variable hours of classical antiquity and the canonical hours. This historical transition from a mode of time reckoning based on the variable hours to one based on constant hours implicitly marks the emergence of abstract time, of time as an independent variable. (203)

(Postones diskussion om historiska klockverk och tideräkningar stöder sig framför allt på Gustav Bilfingers Die mittelalterlichen Horen, som jag inte har kunnat finna i översättning, och David Landes Revolution in Time.)

Detta beror inte på klockan. Rather, the appearance of the mechanical clock itself must be understood with reference to a sociocultural process that it, in turn, strongly reinforced. (vi vet ju att det gjordes klockor med olikvärdiga timmar; och att man i Kina utvecklade constant time units utan att nå någon abstrakt och rent kvantitativ tid.)

The origin of abstract time, then, seems to be related to the organization of social time. Abstract time, apparently, cannot be understood solely in terms of invariable time units any more than its origins can be attributed to technical devices. (p206)

Det fanns två institutioner i det medeltida Europa för vilka mätandet av tiden var särskilt viktigt: klostren och städerna. Klosterlivet ordnades efter olikvärdiga timmar. […] the importance of time discipline became emphasized more strongly in the eleventh, twelfth, and thirteenth centuries. (p207). Detta gällde framför allt cistercienserna, som hade storskaliga jordbruks-, tillverknings-, och gruvnäringsprojekt. Arbetstiden reglerades på samma sätt som bönetiden, måltiden, och vilotiden.[1]

De likvärdiga timmarna och de mekaniska uren uppstod dock inte i klostren utan i städerna. I början av trettonhundratalet började stadslivet regleras av en mängd olika klockor. Marknaden, arbetsdagen, natten, brand, fara. Men, som sagt, även klosterlivet präglades av en sträng tidslig norm. Att de likvärdiga timmarna uppstod i städerna beror, enligt Bilfinger, på att städernas regler hade en annan karaktär och ett annat syfte. Bilfinger menar att kyrkan visserligen ville mäta tiden, men den hade inget intresse av att göra sig av med de olikvärdiga timmarna (horae canonicae) which had become closely tied to its dominant position in European society. Inga sådana hinder fanns för städerna.

Det är ju helt uppenbart en otillfredsställande förklaring. Bilfinger postulerar implicit en universallag, och letar sedan ad hoc-förklaringar till varför det inte skedde tidigare.

Landes säger att det beror på att stadslivet i grunden är mänskligt; det står fritt från lantlivets naturliga rytmer. Men städer har funnits länge. Likvärdiga timmar är nya.

Postones förklaring är att det handlar om två olika sorters tidsdisciplin. I klostren bestod regleringen i en serie punkter som markerade när vissa sysslor skulle göras – laudes, ters, vesper, och så vidare. Kyrkotiden, till skillnad från köpmannatiden, mäter inte aktivitet.

As I shall show, the transition to constant time units should be further specified in terms of a new form of social relations, a new social form that cannot be grasped fully in terms of sociological categories such as “peasant life” and “urban life,” and that is bound to abstract time.

[Le Goff om arbetsklockorna]. Arbetsklockorna är ett uttryck för ett nytt samhälleligt förhållande: en storskalig textilproduktion för export. Till skillnad från de andra hantverken fanns det i textilproduktionen en strikt arbetsdelning mellan köpmännen och arbetarna, i en tidig form av kapital-arbete-förhållande. (arbetet utfördes i verkstäder med spinnrockar o. dyl. som ägdes av mästarna). […] Implicit in this form of production is the importance of productivity.

Produktiviteten beror på i vilken utsträckning arbetet kan disciplineras; trettonhundratalet präglas av flera strider mellan köpmän och textilarbetare om arbetsdagens längd. Arbetsklockorna, ofta uppförda av eller åt rika köpmän, reglerade dagens början och slut. Det vill säga, arbetsklockorna definierade en tid som innan hade varit naturlig.

The work day had come to be defined in terms of a temporality that was not a dependent variable of the seasonal variations in the length of daylight and darkness.[2] This is the significance of the fact that the focal issue of worker’s struggles in the 14th century was the duration of the work day. […] The struggle over the length of the work day […] expresses and contributes to the social constitution of time as an abstract measure of reality.

När tiden är ett sätt att mäta aktivitet, som den alltså var i städerna men inte i klostren, är den också implicit enhetlig.

The system of work bells, as we have seen, developed within the context of large-scale production for exchange, based upon wage labor. It expressed the historical emergence of a de facto social relationship between the level of wages and labor output as measured temporally – which, in turn, implied the notion of productivity, of labor output per unit time. In other words, with the rise of early capitalist forms of social relations in the cloth-producing urban communes of Western Europe, a form of time emerged that was a measure of, and eventually a compelling norm for, activity. Such a time is divisible into constant units; and with a social framework constituted by the emerging commodity form, such units also are socially meaningful.

Det vill säga, den nya tidens utbredning är en funktion av varuformens utbredning.

Although abstract time arose socially in the late Middle Ages, it did not become generalized until much later. Not only did rural life continue to be governed by the rhythms of the seasons, but even in the towns, abstract time impinged directly upon only the lives of merchants and the relatively small number of wage earners. (Dock – se Kaye och Crosby)

[…]

The equality and divisibility of constant time units abstracted from the sensuous reality of light, darkness, and the seasons became a feature of everyday urban life (even if it did not affect all town dwellers equally), as did the related equality and divisibility of value, expressed in the money form, which is abstracted from the sensuous reality of various products. These moments in the growing abstraction and quantification of everyday objects – indeed, of various aspects of everyday life itself – probably played an important role in changing social consciousness. […]

[…]

Unlike the concrete time of the Church, a form of temporality controlled overtly by a social institution, abstract time, like other aspects of domination in capitalist society, is “objective.” […] As with the other categorial social forms investigated in this work, abstract time is a form that emerged historically with the development of the domination of the bourgeoisie and has served the interests of that class; but it has also helped to constitute those interests historically (indeed, the very category of “interests”), and it expresses a form of domination beyond that of the dominating class. […] Although constituted socially, time in capitalism exerts an abstract form of compulsion.

Den abstrakta tiden är alltså en tid som, liksom arbetet, abstraheras från den faktiska tid som nedläggs i varje vara, till en allmän samhällelig norm: från att vara definierad av en aktivitet, blir tiden ett mått på samma aktivitet. The amount of time that determines a single commodity’s magnitude of value is a dependent variable. The time itself, however, has become independent of activity – whether individual, social, or natural. It has become an independent variable, measured in constant, continuous, commensurable, and interchangeable conventional units (hours, minutes, seconds), which serves as an absolute measure of motion and of labor qua expenditure.

 

Klocktiden, skriver Martinaeu, är modernitetens främsta symbol men samtidigt en medeltida uppfinning. Mellan dessa två klocktider är en kvalitativ avgrund: endast när de kapitalistiska samhällsrelationerna etablerats är klocktiden hegemonisk. As such, the qualitative gap has to do on the one hand with the level of penetration and colonisation of social life as a whole by clock-time, and on the other with unification and universalisation of a clock-time framework across space. (Martineau talar här om klassrelationerna.)

 

[1] Och, fast Postone inte säger det, av samma skäl. För cistercienserna, liksom för många kristna under den här perioden, helgades arbetet på ett helt nytt sätt. Jag menar då inte att varje munk var ett under av fromhet och arbetslust – nog fanns det de som sade Lat Austyn have his swynk to hym reserved! – men arbetet var inte längre nödvändigtvis som ett gudomligt straff för syndafallet, utan i allt större utsträckning ett sätt att  Le Goff Money and the Middle Ages kap 7

[2] Se Le Goff och Gurevitj om nattens symboliska betydelse.

Advertisements