Tags

, , ,

Den mekaniska klockans utbredning sker inom ramen för en sociokulturell omvandling. Men den förkapitalistiska klocktiden ska inte förväxlas med den kapitalistiska. Det finns en kvalitativ skillnad mellan klocktidens plats i de förkapitalistiska tidsförhållande och dess plats i de kapitalistiska. Det handlar inte om teknik eller filosofi; i kapitalismen är klocktiden hegemonisk, det förhärskande sättet att ordna tidsliga förhållanden. I kapitalismen har klocktiden genomträngt och koloniserat samhällslivet som helhet.

I vilket sammanhang var de förkapitalistiska klockorna inbäddade, och hur påverkades de dominerande tidsförhållandena av klocktiden? Som Le Goff visat uppstår behovet av mer precisa klockor ur den kommersiella revolutionen och klasstrider i textilproduktionen.

Kommers och lönearbete är inte nödvändigtvis kapitalism, ens embryotisk kapitalism. De måste sättas i sina rätta sammanhang. Endast i kapitalismen är varje produktiv relation genomsyrad av marknadens logik. Endast i kapitalismen är lönearbetet en inkomstkälla skild från alla traditionella och normativa regler, i dess idealform helt bestämd av marknaden. (Ställ Postone mot detta – marknaden, ens hegemonisk, är inte synonym med kapitalism)

Kommersen var förkapitalistisk.  Exploateringen var icke-ekonomisk, i det att den berodde på direkt tvång för att appropriera mervärde. (Ellen Wood)

Martineaus argument är att de kommersiella klasserna under senmedeltiden inte var kapitalistiska klasser, eftersom marknaden ännu inte dominerade och exploateringen fortfarande var direkt och politisk. De klassernas kommersiella intressen, som drev på klocktidens utbredning, var inte kapitalistiska intressen, och inte nödvändigtvis protokapitalistiska intressen i någon teleologisk bemärkelse. Klocktiden är inte kapitalismens skapelse.

Arbetsklockor. Jordbrukets per capita-produktivitet sjönk under det tidiga trettonhundratalet (Omstritt! Brennerdebatten), vilket minskade de besuttnas konsumtion av marknadsvaror, vilket minskade ledde till en kris för textilindustrin. Krisen innebär ett behov av att disciplinera arbetskraften och närmare reglera arbetet. Arbetsklockorna har här en mycket specifik funktion. Textilindustrin skiljde sig från annan senmedeltida produktion i det att den var storskalig och exportinriktad, och kännetecknades av en strikt åtskillnad mellan arbetare och köpman. Arbetsdelningen antyder en medvetenhet om arbetets produktivitet, men det var en förkapitalistisk medvetenhet i det att de kommersiella klassernas ställning inte var beroende av produktivitetsnivåerna, utan snarare av kontrollen över handelsnätverk. (hänvisar till Postone p209 – står det verkligen där?) Stöder sig igen på Wood: handeln var icke-kapitalistisk därför att den inte var beroende av kostnadseffektiv produktion i en marknad driven av priskonkurrens, utan av monopolprivilegier och andra utomekonomiska fördelar.

Arbetsklockan ringer för att markera arbetsdagens början och slut. Arbetare och köpmän hade båda intresse av att reglera arbetsdagen, av att mäta tid. Stadslivet präglades av många sorters klockor – klockor som ringer för marknaden, klockor som ringer för varning, klockor som ringer för mässor – men arbetsklockan är unik i det att den inte ringer för någonting. Arbetsklockans tid var ett ramverk, med Postones uttryck en tidslighet som mäter aktivitet snarare än händelser. Det är the constant unfolding of the time of labour between two signals.  Arbetsklockan är en föraning av den mekaniska klockans tid.

Den mekaniska klockans utbredning var ett sätt att hantera klasskonflikterna arbetsklockan förde med sig. Den mekaniska klockornas tid var neutral, de kontrollerades inte av arbetsgivaren; och med dem följde en än större abstraktion. De ringde inte för att markera aktiviteters början och slut utan för att markera punkter i en abstrakt tid. De var skilda från den konkreta erfarenheten.

En av de viktigaste aspekterna av den mekaniska klockans utbredning var framväxten av de likvärdiga timmarna under mitten av trettonhundratalet. (Så sent? Crosby?) De likvärdiga timmarna utgör grunden för den abstrakta tiden. Den mekaniska klockans timmar kontrasterar mot arbetsklockans timmar (som följer arbetsledarens vilja) och kyrkans klockor (som följer de liturgiska rytmerna). Klockorna spreds i städerna. I Italien, Katalonien, norra Frankrike, Flandern, Tyskland, södra England. Klockmakare, klockvakter, klockreparatörer. Kungar och feodalherrar uppmuntrade spridningen; deras intressen var alltså inte motsatta köpmännens. Klocktidens likvärdiga timmar ersatte de olika timmarna som arbetsdagens grundläggande enhet i textilindustrins kärnstäder. Klockans spridning sker alltså inom ramarna för en förkapitalistisk lönearbetsordning. Likvärdiga timmar, det Le Goff kallar den nya tiden, är resultatet av en anpassning till det urbana arbetets förutsättningar.

Att köpa billigt och sälja dyrt i många olika marknader samtidigt, marknadsförbindelser som uppstår genom utomekonomiskt stöd från furstar och stadsledningar, kräver en viss tidslighet. Köpandet och säljandet måste ske vid särskilda tillfällen för att vara lönsamt. De lokala marknadernas tider är inte harmoniserade, alltså måste det uppstå en allmän och objektiv form av tid för att samordna kommersen. De långa transporttiderna, då priserna kunde stiga eller sjunka, ökar det samhälleliga behovet av en mer precis tid. For Le Goff, the new time of merchants takes on the aspect of a reference frame inside which the movement of goods is conceived. Commercial development, alongside the delimitation of work time, therefore formed the basic processes upon which a social interest in clock-time was manifested.

Klocktid abstraherar tidslighet, tempon, från konkreta praktiker och skriver in dem i ett abstrakt ramverk. Det låter den konkreta tidens olika kvaliteter bli kommensurabla.

To summarise, time-measurement in terms of abstract clock-time units is manifested as a need in the rules of reproduction of merchant classes, which thrive on market opportunities granted by military power and politically constituted trading privileges. The fourteenth century ‘revolution of the clock’ is inscribed in these social practices, rules of reproduction, and forms of social power, so much so that Le Goff does not hesitate to characterise the town clock as ‘un instrument de domination économique, sociale et politique des marchands qui régentent la commune’.

Men motsättningen mellan kyrkotid och köpmannatid som en konflikt mellan kyrkan och den urbana borgerligheten måste förfinas. För Le Goff är övergången från medeltid till modernitet en funktion av köpmannaklassens framväxt. Martineau påpekar (1) att textilindustrins tidsdisciplin i stora delar var kontinuerlig med klostrens tidsdisciplin, (2) likheterna mellan den subjektiva upplevelsen av tid inom kyrkotid och köpmannatid, och (3) att både kyrkotid och köpmannatid är vad Bakhtin kallar officiell tid. För Martineau är konflikten mellan köpmannatid och kyrkotid en konflikt mellan två approprierande klasser inom feodalismen.

  1. (första punkten är uppenbar. Klosterlivet, även arbetet [även inhyrt arbete], var mycket strikt reglerat; Crosby skriver också om hur klostren använt en kvantifierad tid, om hur likvärdiga timmar använts i lärda kretsar. Invändning: det är inte samhälleligt relevant. Martineau erkänner att klostrens tid byggde på olikvärdiga timmar, att tiden fortfarande var en beroende variabel, för att tala med Postone. Tidslig arbetsdisciplinering fanns både inom kyrkotiden och köpmannatiden skriver Martineau. Gör kyrkotid/köpmannatid till en fråga om schemaläggning. Måste läsa Le Goff igen, se om han är lika vulgär.
    1. As such, if one brings into the analysis Protestant conceptions of time that were to emerge later, and not solely time as conceptualised and practised under Roman Catholic institutions such as the Vatican or Catholic religious orders, one sees that merchant time and religious conceptions and practices of time, although they differed in important ways, were certainly not as starkly opposed as Le Goff and other commentators would have it. Så djävla dumt.)
    2. Måste läsa Postone mot Wood. Hur definierar Postone kapitalism? Hur definierar Wood kapitalism? Handlar förkapitalism om utomekonomisk appropriering av mervärde? Kan det inte göra, eftersom värde bara finns inom kapitalismen.
  2. Subjektiv erfarenhet. Det katolska kyrkans tid och köpmannens tid formar tidsupplevelsen på likartade sätt: synd och skuld. […] In both cases, sinner and debtor are immersed in a temporality of ’paying back’, of experiencing time-present as a time-extension which is subordinated to a time-future. The present time does not serve its own purpose per se, but some future one. This framing of time justifying
    1. Men tanken på skärselden uppstod ju precis nu, när marknaden och dess tid gjorde sitt intåg? Fanns det en temporal process of penance innan? Att människan upplevde nuet som ett sätt att ”spara” inför framtiden.
  3. Tid som klassmakt. Kyrkotiden och den nya tiden är båda former av samhällelig tid som kontrolleras och regleras (uppmäts?) av politiska, religiösa och ekonomiska eliter. But the existence of such a form of ’official time’ is still far from implying a systematised or hegemonic form of temporal alienation in pre-capitalist Europe. In pre-capitalist social time relations, there is also a ‘non-official’ time, a processual concrete time, governing the bulk of productive practices and popular culture. Appropriating classes in that context do not appropriate surplus through an apparatus reproducing temporal alienation. De är båda elittider: den huvudsakliga motsättningen är mellan officiell tid och processual concrete time, the time of life on the land, the time which springs out from the bulk of social and (re)productive life and that is expressed in cultural forms such as grotesque realism, identified by Mikhail Bakhtin as the paradigmatic world-view of Western European medieval popular culture.
    1. Men det är ju vad Le Goff kallar årets naturliga rytmer?

As such, in opposing the time of merchants to the time of the Church, Le Goff points to a fundamental aspect of the evolution of social time relations in the Middle Ages. However, although he recognises that the time of merchants that slowly erodes the ‘dominance’ of Church time in medieval consciousness is but a small part of the broader medieval time consciousness, he does not identify the conceptions and practices of time which permeate ‘unoffical’ life and which, as a matter of fact, govern much of the practices that reproduce feudal societies. Den huvudsakliga motsättningen osv

So, not only is clock-time not directly affecting the bulk of human (re)preoductive activities in that context, it is also confined to small geographical spaces and significantly changes it forms from one urban location to the next.

Det kvalitativa brottet mellan kapitalistisk och förkapitalistisk klocktid: den kapitalistiska är en sammansmältning av klocktiden och processes of capitalist valorization […]. Dvs, i kapitalismen är klocktiden universell as a social regulator – its direct involvement in the value formation, in appropriation, as well as its unification across space, which will make it the hegemonic time-form in capitalist social time relations.

[…]

Clock-time did not hegemonise time relations in such a context where most human activities were predicated on concrete times. This can be explained in part by the relative absence of control by the appropriators (lords) over the actual labour process, and by the fact that socially necessary labour time […] exerts its power specifically in capitalism. I have pointed out how in urban textile centres, the work bells and clocks were used by employers to temporally discipline the workforce – in a limited and contested process – in order to take advantage of market opportunities. The time of labour was disciplined to some extent by the employers, while the labour process itself remained to a large extent under the labourers’ control. In an even clearer fashion, in the countryside, and as such in the bulk of medieval productive practices, lords do not supervise, control or manage the labour processes: their social power and control over the peasants rather takes the form of political, military and legal powers of appropriation, which do not entail the control over the labour process per se. [det här är Wood/Hilton i repris)

[…]

Through his notion of grotesque realism, an aesthetic concept which encompasses the imagery and form of popular culture, Bakhtin highlighted its bodily materiality and the concreteness of its conceptions and images of life and temporal cycles, at odds with the abstract and linear character of ‘official’ cultural forms in this period. What is interesting in Bakhtin’s concept is that it covers the later period of the Renaissance: some 150 to 200 years after the introduction of clock-time in pre-capitalist social time relations. Crucially, then, one can observe that clock-time has not penetrated popular culture and the bulk of productive practices. […] Indeed, conceptions and practices expressed in grotesque realist culture are oppositional to both Church time and merchant clock-time; they do not display signs of a social embedment of clock-time in the bulk of productive life.

Den karnevala kulturen focused on what Bakhtin terms ‘the material bodily lower stratum’. The temporal life manifested through this body is the ‘continually growing and renewed’ life of the people, it ‘refers not to the isolated biological individual, not to the private, egotistic “economic man”, but to the collective ancestral body of all the people … the material bodily principle is triumphant, festive principle, it is a “banquet for all the world”’.

Karnevalen hånar, vanhelgar, befriar. Den existerar i uttrycklig motsättning till de kyrkliga högtiderna.

[…] while official feasts sanctioned existing patterns of power relations, carnival feasts created ’a second life for the people, who for a time entered the utopian realm of community, freedom, equality, and abundance’. Accordingly, each form of feast was linked to a different conception of time. The official feasts of the Middle Ages – be they ecclesiastic, feudal, or state-sponsored – had a formal link to time. These feasts ‘asserted that all was stable, unchanging, perennial: the existing hierarchy, the existing religious, political, and moral values, norms and prohibitions’. […] The popular feast, in contrast, was essentially related to time, ‘either to the recurrence of an event in the natural (cosmic) cycle, or to biological or historic timelines.’ Death, birth, survival, change and renewal characterized the temporality of the popular feasts that were based on such natural, social and personal events. (grotesk tid är metamorfos: död, återfödelse, förnyelse, tillblivande, vardande istället för varande.)

This popular time shaped and filled feudal social time relations to a great extent, and wa sopposed to the dominant conceptions and practices time held by ruling classes such as the ’new time’ or the ’time of the Church’.

Social time relations in this period [pre-capitalist Western Europe] should rather be viewed as a struggling entity in which these two forms contrast sharply from the conceptions and practices of time of popular realism and those permeating the bulk of productive life. Thus, alongside the conceptions of time that Le Goff and most historiography place at the apex of the Middle Ages, namely the time of God and of Church theology and practices, the evenemential time of town bells and monastic life, and the constant uniform time of merchants, there is a whole other time: the processual concrete time of popular folk culture and socio-material productive practices. […]

Le Goff’s shortcomings stem in part from the fact that he mistakes pre-capitalist urban commodity production for the birth of capitalism. […] the spread of clock-time is seen as just the inevitable outcome of the emergence of capitalism from the quantitative expansion of trade and commerce.

Frågan om varför klocktiden blev hegemonisk grundas inte i någon kvalitativ åtskillnad av kapitalistiska och förkapitalistiska tidsförhållanden. While the time of labour ’organised’ in pre-capitalist wage-labour practices in specific social microcosms where merchants adapted production in order to profit from market opportunities, the proportion of the total social time of labour affected by this process is not very significant, and neither is the level to which the labour process itself is ‘clock-time-disciplined’. [nej, men det kan vara samhälleligt relevant i städerna, där ockerkritiken ju fick sitt fäste]

Therefore, the totalising logic behind clock-time in the capitalist period is not an inherent function of clock-time per se. Abstractions do not become totalising ’on their own’. It is in specific social contexts that abstractions can acquire a power of their own. Capitalism provides such a social context in which alienated social relations (re)produce abstractions and reification. […] Relatedly, in terms of geographical spread, clock-time affects only unconnected urban monads prior to capitalism.

Förkapitalism övergår till kapitalism genom brennersk argrarkapitalism: man måste skilja på kapitalism och kommers.

[…] there were instances in feudal socities in which the time of labouring practices could appear as having been, to some extent, alienated. […] But it is important to point out here that the time of labour per se is not alienated in this context. Although work is performed alongside a temporal order characterised by time-discipline, there is no fusion between appropriation and time: surplus transfers from producers to appropriators is not predicated on abstract time measures. Det finns temporal domination, men inte temporal alienation.

Vi har att göra med varan som en nischform.  (Postone-anteckningar)

Advertisements