Ellen Meiksins Wood om kapitalism och modernitet, utifrån The Origin of Capitalism

Modernitet = webersk rationalisering: the rationalization of the state in bureaucratic organization, the rationalization of the economy in industrial capitalism, the rationalization of culture in the spread of education, the decline of superstition, and the progress of science and technology.

Modernitet har inget med kapitalism att göra. De är helt oavhängiga varandra. Moderniteten uppstod i de franska städerna (genom upplysningen); kapitalismen uppstod på den engelska landsbygden.

Upplysningens ekonomiska bas är det franska enväldet: den franska staten utgör en ekonomisk resurs för en betydande del av härskarklassen; staten är bygger på icke-ekonomisk utsugning. Det tredje ståndets ideologi, själva revolutionen, handlade inte om kapitalism, utan om kampen om makten över denna utomekonomiska utsugningsapparat.

Eller rättare sagt, Upplysningen uppstod i ett ruralsamhälle, där staden fortfarande var undantaget. Marshall Bermans citerar Rousseau för att visa the modernist sense of new possibilities, combined with the unease and uncertainty that comes from constant motion, change, and diversity. Men detta är inte, som Berman vill få det till, den tidiga kapitalismens/modernitetens uttryck: det är bara bonnläppens häpnad inför stortstaden.

I England däremot levde en långt större andel av befolkningen i städerna; dess invånare utsattes för ett ekonomiskt tvång; det fanns en förhållandevis välutbyggd marknad för vardagsartiklar (mat, textiler); arbetskraften proletariserades i allt högre grad. Den produktiva basen, jordbruket, organiserades efter kapitalistiska principer. Och Storbritanniens främsta ideolog var Smith, inte Descartes. Den brittiska staten var långt mindre rationell än l’ancien régime.

But the characteristic ideology that set England apart from other European cultures was above all the ideology of ’improvement’: not the Enlightenment idea of the improvement of humanity but the improvement of property, the ethic – and indeed the science – of profit, the commitment to increasing the productivity of labour, the production of exchange value, and the practice of enclosure and dispossession.

This ideology, especially the notion of agricultural improvement and the associated improvement literature produced in England, was conspicuously absent in eighteenth-century France, where peasants dominated production and landlords retained their rentier mentality – as, for that matter, did the bourgeoisie on the whole. (The exception, by the way, proves the rule: the Physiocrats, those French political economists for whom English agriculture was a model to emulate.)

Wood har naturligtvis politiska skäl för att skilja moderniteten från kapitalismen: hennes marxism går uttryckligen ut på att fullfölja det moderna projektet.

Wood definierar kapitalismen enbart som en fråga om marknaden: övergången från marknaden som möjlighet till tvång. Postone: kapitalism är inte avhängig, det är arbete som förmedlande av samhällelig nödvändighet.

 

Rasmus Fleischer, Musiken politiska ekonomi

Kapitalism och modernitet är oskiljbara begrepp, närmast synonyma. De syftar på en historisk process som börjar accelerera på 1700-talet. (Fleischer lämnar frågan om kapitalets verkliga begynnelse obesvarad).

Kapitalismen kännetecknas av polära motsatser: subjekt/objekt, kultur/natur, manligt/kvinnligt, produktion/konsumtion, arbetstid/fritid*, original/kopia. (Och djur/människa, skulle man kunna tillägga. Motsatserna har formen abstrakt/konkret? – se Postone om antisemitism.)

Kapitalet är den värdeförmerande processen. Arbetsvärdeläran är ingen arbetsvärdelära i smithiansk-ricardiansk bemärkelse: det är en teori om nödvändighetens moderna församhälleligande (Postone).

“Ett samhälle som kretsar kring varuproduktion är ett kapitalistiskt samhälle, alldeles oavsett vilken roll som spelas av staten och i vilken mån som samhällets invånare kan grupperas i olika klasser.”

Kapitalet är en totaliserande princip som förutsätter en utsida: avspaltningen från värdet. Avspaltningsteorin kan bidra till att förklara varför moderniteten består av motsatspar. (finns det avspaltningsteoretiker som tar sig annat än könsfrågan?)

Angående kapitalismens ursprung: inget anges rakt ut, men arbetsdelning är uppenbart något som kännetecknar kapitalismen.

Karl Marx kritiserade den ahistoriska förståelsen av arbete hos Adam Smith med efterföljare. Arbete var enligt Marx förståelse en realabstraktion specifik för kapitalismen: först i det historiska sammanhang då arbetskraft blir en vara på en reellt existerande arbetsmarknad blir det möjligt att även i tanken abstrahera vitt skilda sysslor till en så övergripande kategori som “arbete”.

Fanns det en arbetsmarknad i det medeltida Paris? Måste låna om Sharon Farmer. (Om det fanns, borde vi kunna vänta oss andra realabstraktioner. Konsten uppstod ju “parallellt med arbetet”, skriver Fleischer. Kan inte tillräckligt om medeltida fransk litteratur – fanns antydan till estetisering? konstnärens geni? “ett konstverk är ett ting som uppfattas som en personlig förmåga hos konstnären” not 55. hur skilja från aristokratiskt avståndstagande från arbete i allmänhet? ger arbetets teologi någon vägledning? naturligtvis hör de sköna konsterna 1700-talet till, men estetiken måste ju som arbetet ha en förhistoria.)

Om arbetsmarknad se även Christopher Dyers Age of Transition

(Se Enrico Castelnuovo i Le Goff (red) The Medieval World. Tanken om det moderna geniet som skild från medeltidens gudfruktighet och ödmjukhet beskriver han som en romantisk villfarelse.)

(Se även Alexander Murray Reason and Society in the Middle Ages, kapitel 12.1.ii The Privileges of the faculty of arts)

Avspaltningen, det vill säga uppdelningen av världen i motsatspar, kräver ett kontinuerligt renhållningsarbete. Latour.

(Martineau skriver om hur det förkapitalistiska arbetet kännetecknades av korta intensiva arbetsinsatser insprängda mellan längre perioder av låg aktivitet; “arbetsdagen” var något som uppstod i städerna med arbetsklockan. (dubbelkolla!)

 

 

Ockerkritiken kopplas till tiden, och förklaras genom köpmannatidens utbredning. Den ges djup genom att (med Postone) förklara kapitalismen som en sorts tidsligt tvång. Martineau använder Postone för att förklara tid, men Woods för att förklara varför det ännu inte var kapitalism. Han har inte gjort det nödvändiga arbete som krävs för att förena Postone och Woods.

Advertisements